Annas glada fotoblogg

Idag, denna regniga lördag, spenderade jag dagen i Kalmar tillsammans med kärleken i mitt liv. Det regnade och var mulet mest hela tiden (utom när vi körde hem, då var det ösregn och solsken lite om vartannat). Jag gillar Kalmar, även om jag oftast vill tro att det är större än det faktiskt är. Men butikerna är trevliga och människorna är trevliga. Det är en stad där man bevarat många gamla byggnader av olika slag, och det skapar en vacker och fin atmosfär.

Lunch åt vi på Italia i form av pizza-buffé. Riktiga pizzor kombinerat med all you can eat. Supergott! Och det verkade vara riktigt populärt också. Vi var där fem minuter innan buffén öppnade, fem i tolv. Då var vi de enda gästerna. Prick klockan 12 kom alla andra och inom ett par minuter var stället fullt. Men jag fattar ju varför, det var verkligen gott!

Därefter strosade vi runt lite på stan. Jag rekommenderar verkligen butiken Gerdas te & kaffe. Personalen är trevlig, och butiken är vackert inredd med en massa tjusiga handgjorda marmelader och sådant från hela världen. De säljer också hur många metallburkar som helst att ha kaffe och te i (jag älskar sådana fast jag varken dricker te eller kaffe). Själv köpte jag chokladpraliner där.

På slutet gick vi runt lite i köpcentrat Baronen och fikade på Café Nilsson.

Hela Kalmarbesöket avrundades med ett besök på MediaMarkt, där jag NÄSTAN köpte en iPod Touch (och med nästan menar jag: om jag hade haft så mycket pengar och så starkt psyke att jag kunnat lägga ner så mycket pengar på en mp3-spelare (igen...)).

Det där jacket hade suttit i mitt objektiv om jag inte alltid sett till att använda UV-filter. Ve och fasa!

Jag är med i en fototävling just nu! Ni kan väl ta ett kik på bilderna jag är med och tävlar med. Gillar ni dom så kan ni ju alltid rösta. God karma och sånt där ni vet :)))

http://svenskaspel.se/p4.aspx?pageid=823&image_id=2186
http://svenskaspel.se/p4.aspx?pageid=823&image_id=2187

Vet ni, det här kan bli det som avgör om min framtida karriär ska vara inom foto eller inte ;)
TACK! =)

Ett par vänner skulle uppträda på Diggiloo i form av en kör, och hade för detta fått lite biljetter. Två av dessa lyckades jag och pojkvännen lägga nävarna på (antagligen var det vårt urusla minigolfspel helgen innan som väckte sympati och ömkan hos dessa våra vänner).

Vi hade laddat med värsta picknicken. Älskade pojkvännen hade filurat på recept sen dagen innan och kommit fram till att tunnbrödsrullar nog var det bästa. Han serverade tunnbrödsrulle med skink- och pepparrotsfyllning (SÅ goda!), tunnbrödsrulle med köttbulls- och rödbetssalladsfyllning, och tunnbrödsrulle med skink- och mimosasalladsfyllning. Han är helt underbar denna man! Alltihopa var extremt gott. Och till efterrätt hade han gjort blåbärschokladspannacotta. Det var intressant att använda blåbärschoklad, men jag tyckte personligen inte att det fungerade så bra i pannacotta eftersom den innehåll blåbärsbitar och mandelskivor, det blev lite lustig konsistens liksom. Men smaken var god ändå.

Just ja, showen. Den glömde jag nästan bort. Jag minns inte jättemycket av den om jag ska vara ärlig. Det jag minns bäst är min kamp mot regnet - en riktig j*a störtskur som varade i 6 timmar. 74 mm regn sägs det ha kommit den helgen, och jag svär på att allt kom på lördagkvällen mellan 17 och 22, då jag befann mig utomhus iförd en plastponcho för 20:-. Det kvittade hur mycket man än kämpade, vatten har en förmåga att ta sig in _överallt_. När vi (en timme innan showen var slut) gav upp och begav oss mot bilen så var man så blöt att man bara svagt noterade att man trampade i decimeterdjupa vattenpölar. All min värdighet var borta sen länge ändå.

Jag minns att de sjöng "We are the World", som hyllning till Michael Jackson. Och när de gjorde detta så upphörde det faktiskt nästan helt att regna och solen sprack igenom. För ett par minuter. Sen fortsatte regnkaoset igen... Men det lilla var så vackert. Jag minns hatet inom mig när de sjöng "Let the Sunshine in". Detta var strax innan vi gav upp för kvällen.

Detta utspelade sig på lördag kväll. På söndagkvällen var fortfarande viss kamerautrustning blöt. Typiskt...

Så här såg det ut när vi kom. Då regnade det bara lite lite grand, under de minuterna i alla fall.

Det här är min bästa bild av scenen (det var inte precis som att jag kunde vänta på att folk skulle flytta sig, nästa regnskur kom ju bara ett par sekunder senare!)

Under "We are the World" kom solen fram lite lite grand och mitt i alltihopa gjorde en tjusig regnbåge entré.

Min födelsedag närmar sig... Min höga ålder ska göras ännu högre. Anna++

Normalt brukar den infinna sig nånstans i mitten av juli, men allt vad min födelsedag heter kommer jag att skjuta fram till augusti. Detta av den anledningen att jag jobbar som intensivast veckorna kring just min födelsedag. Jag vet inte ens hur jag ska fira, men det lär inte bli något storslaget. En dag ska jag ha en stor och mäktig födelsedag, men det blir inte någon gång under 2009.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta. Även om jag skulle haft en storslagen och grandios födelsedag i år och bjuda in alla jag känner och all släkt jag har så skulle antalet gäster uppgå till 10. Inklusive mig själv och min pojkvän. Jag fick en anledning att posta ett foto i alla fall. Det är taget i Spanien. Öl. Cerveza.

Jag har lekt runt lite med HDR innan, men nu har jag testat att göra en HDR-bild på riktigt. HDR står för High Dynamic Range och går ut på att man tar ett flertal bilder av exakt samma scen. Bilderna ska ha olika exponering, så att vissa är ljusa och vissa är mörka. I en mörk bild får man med detaljer man inte får med om bilden är ljus, och vice versa. En HDR-bild blir som att ha tagit en bild med en kamera som har super-hyper-bauta-stort dynamiskt omfång.

Jag tycker inte den här bilden blev kalasbra (sett ur hårda HDR-granskningspunkter), och den är lite suddig också, trots att jag använde stativ, men den fick med mycket av den skönhet som fanns där i verkligheten som var svår att få med på vanliga foton. Det här huset fick vi bo i i Spanien. Helt otroligt vackert var det. Och sen ska vi inte ens börja tala om omgivningarna...

Som den sanna chipsälskare jag är så kunde jag inte låta bli att utforska detta kulinariska sidospår under min tre veckor långa vistelse i västra Europa. Här följer en kort recension (med bilder och allt!).


Frankrike: Det var lite tråkigt att Lay's chips fanns i varje land vi besökte. De är inte så stora i Sverige, utan de verkar helt ha fokuserat på att vara det största chipsmärket i alla andra länder istället. När vi kom till Paris och hittade Lay's chips med grillad-kyckling-och-timjan-smak så blev jag dock lite muntrare. Det här kändes verkligen som något man bara kunde hitta i Frankrike. Har jag rätt? Själva tanken på kycklingsmakande chips var inte väldigt lockande. Men de smakade helt okej faktiskt. Inte så att man tänker "åh, sådana vill jag köpa igen", men man ville ju inte heller slänga dem, utan dom var okej helt enkelt. De smakade som okokta kycklingnudlar. Timjansmaken märktes inte.



Spanien: Spanien är inget stort chipsland i den bemärkelsen att de vill ha många olika smaker och sorter. Men lättsaltade chips äter de gärna till mat. AutoGrill var ett snabbmatsställe som låg lite här och var längs med vägarna i Europa, men i Spanien fanns AutoGrill överallt, och McDonald's såg vi nog bara 1 av. AutoGrill serverade olika typer av grillade baguetter, och tillbehöret var inte pommes, utan lättsaltade chips. Så när man stod vid chipshyllan i butikerna var det riktigt gott om just lättsaltade. Så det fick bli lättsaltade chips friterade i olivolja. Jag köpte dem i typ Malaga. Det smakade: lättsaltade chips. Jag gillar inte själva smaken av olivolja (även om jag använder det väldigt mycket i matlagningen för dess andra egenskaper), men jag kände inte av den när jag åt de här. Det var kanske en bluff, de kanske var friterade i vanlig olja ändå. Inget speciellt.



Spanien: Dessa inhandlades i Barcelona. Förutom den dominerande lättsaltade smaken i butikshyllorna så hade vi också sett en hel del med "jamon"-smak. Vi grubblade mycket på vad detta betydde. Vi förstod ju att det hade något med kött att göra (för det var köttbilder utanpå påsarna), men inte vill man väl ha köttsmak på sina chips? Till slut fick vi veta att jamon betyder skinka. Chips med skinksmak. Tanken på skinkchips förfärade mig ännu mer än kycklingchips, så det var inte förrän jag hittade den här påsen med skink-och-ost-smak som jag vågade prova. Dock så smakade det bara ostchips. Vilket kanske i och för sig var tur...



Tyskland: Vid ett av de sista stoppen ville jag prova på något tyskt också. Paprika-trianglar blev det. Inget speciellt. De smakar mest papper och paprikakrydda. Konsistensen och formen var bra och lite spännande. Eftersmaken var dock bara papper. Medelmåttiga.

Under Europaresan blev jag så glad när jag såg någon med en Nikon-kamera. För så reagerar jag i Sverige. När man ser folk gå omkring med lite större kameror utomhus här i Sverige så brukar det vara Canon i kanske 7 fall av 10. Av någon outgrundlig anledning (jag kan inte ens fantisera fram en påhittad anledning till varför någon skulle vilja ha en Canon ;)

I vilket fall som helst... Det jag upptäckte ute i Europa var att där var det väldigt mycket tvärtom. Uppskattningsvis 80-90% av gångerna var kameror av märket Nikon som hängde runt folks halsar. Och flera gånger såg jag D80-kameror (som min!). Fantastiskt!

Här ser ni en glad kille (han har ju en Nikon så det är ju inte så konstigt) som jag smygfotade i Paris:

Jag blev lite nyfiken på att prova digital scrapbooking. Jag känner mig väldigt bekväm med Photoshop (jag har trots allt använt det i 12 år!) och det är ju lockande att man faktiskt kan använda vilken grafik som helst som man hittar på internet (så länge det är för privat bruk). Men jag såg att det finns scrapbooking kits även för de som jobbar med det digitalt. Det kostar naturligtvis pengar, men efter envist sökande (nämnde jag att jag är kung på Google också?) hittade jag ShabbyPrincess som erbjuder otroligt söta scrapbooking kit för nedladdning, helt gratis! (För privat bruk!) Rekommenderas! :)

Ja man kan väl lugnt säga att jag ligger efter vad gäller mina foton. Men bättre sent än aldrig... Här kommer ett collage från midsommarafton 2009. Vi hade klart och fint väder ända till klockan 19 när det blev mulet, kallt och åsk-benäget. Men det gick bra det med. Man är ju en väderhärdad svensk.

Det känns lite ego att ha med 1 foto på en människa, och den människan råkar vara jag själv... Men det är så här att jag inte gärna lägger ut foton på andra människor. Jag kan själv föreställa mig skräcken när jag går ut på någon blogg eller på facebook och ser foton på mig själv av en ren slump. Sånt tycker jag är riktigt otäckt. Så ni får nöja er med mig :)